Intervju med Erlend Hjelvik, sångare i KVELERTAK

Erlend är den skäggige längst fram.

Jag såg Regulations på Debaser Slussen i somras. Ett av förbanden var norska Kvelertak. Jag hade aldrig hört talas om bandet tidigare och även om jag bara hann höra ett par låtar blev jag positivt överraskad. Jag såg norrbaggarna några veckor senare på samma ställe igen, då förband till Converge, och den här gången såg jag hela setet. Jag köpte skivan också. Tjusigt paketerad historia med låtar fördelade på två lp-skivor. Låter bra med. Svängig norsk blackmetalpunk typ. Den 2 februari är de tillbaka på Debaser igen.

Här svarar sångaren Erlend Hjelvik på några frågor jag mejlade till honom strax före jul.

Det har gått fort för er med tanke på att ni började spela 2007. Vad har ni för mål?

– Vi har ingen speciella mål förutom att spela musik vi själva gillar och att ha kul medan vi gör det. Det får gå så länge det går, den dagen det inte är kul längre är det dags att hitta på något annat.

Även om jag var lika god på norsk som ni skulle jag inte kunna kunna höra vad ni sjunger. Är texterna ikke viktiga för er?

– Texterna är självklart viktiga för mig som står och sjunger samma strofer kväll efter kväll, men då menar jag inte viktiga på ett ”den här sången är till minna av min döda hund”-sätt. Det är viktigt att det låter tufft. Det är grunden till varför vi har sjungit mycket om nordisk mytologi, det finns få tuffare saker att skriva om än det.

Kommer ni att fortsätta sjunga om Valhall och våra fornnordiska asagudar på nästa skiva också?

– Jag har inte helt bestämt mig för vad jag ska skriva om ännu. Jag har tänkt vänta tills jag har ett par nya sånger fädiga. Det enda jag vet är att jag inte vill upprepa mig för mycket, men något bad ass måste det alltid handla om.

Är ni veganer och straight edge som halva hardcore-scenen eller är ni mer som Tor och Oden och gillar att klubba ihjäl en oxe då och då och dricka för mycket sprit?

– Vi har tre vegetarianer i bandet som kommer från den gamla hardcorescenen här i Stavanger. Vi andre tre älskar kött och skrattar ihjäl oss när vi kommer till ett ställe med dåligt urval för veggisar. Alla i bandet dricker sprit.

Baizley och Ballou, fortsätter ni att jobba med dem?

– Vi har inte bestämt oss för något ännu, men att det blir både Baizley-omslag och Ballou-produktion på nästa platta är inte troligt.

Hur är den alternativa rockscenen i er hemstad Stavanger?

– Ganska dålig, men det finns några få bra band som Purified in Blood, Solens Barn, Noxagt, Overthrow, Gehenna och Konsortium.

Vad har ni för vanliga jobb vid sidan av Kvelertak?

– Ingen av oss har tid med vanliga jobb längre, vi är nästan ute och spelar hela tiden.

Nämn några fler bra band från Norge som det är värt att hålla ögonen på.

– Haust, Lydia Laska, Spirits of the Dead, Blood Command, Djevel, Obliteration och Altaar.

Er landsman Hans-Erik Dyvik Husby har gått och blivit rikskändis här i Sverige. Vad tycker ni om att han lämnat Turnonegro bakom sig och blivit nykter med hjälp av scientologerna?

– Det har vi ingen speciell åsikt om. Det är väl bra att han gör det han har lust till. Det ska bli kul att få se ”Cornelis”!

Hur är det att spela i Sverige jämfört med i Norge?

– Vi har bara spelat en handfull gånger i Sverige hittills, men det ser ut som det blir bättre och bättre respons för varje gång. Första gången vi spelade i Stockholm på Converge-turnén hade vi ett stort “fuck you-område” framför scenen, men nu i höstas då vi spelade med Coliseum var det som att spela hemma. Vi hoppas att det forsätter så.

Har det varit svårare för er att nå ut internationellt på grund av era norska texter?

– Nei, det verkar vara tvärtom. Själv hade jag aldrig trott att jag skulle få se fransmän sjunga med i Blodtørst och Mjød.

Varför är det så ont om band som sjunger på sitt modersmål i rock/punk/hardcore-scenen tror du?

– Vet inte. Det är kanske för att många band som sysslar med den typen av musik har engelska eller amerikanska band som förebilder, och då måste de väl sjunga på engelska för att låta som sina förebilder.

Kvelertak blir Strypgrepp på svenska. Det är ett bra namn. Hur kom ni på det?

– Minns inte. Det var nog Tor som kastade ”inspirasjons-lyn på hjernene” i våras!

Avslutningsvis. Nämn fem skivor som du har lyssnat mycket på under 2010.

Ghost – Opus Eponymous
Burzum – Filosofem / Belus
Converge – Axe to fall
Spirits of the Dead – The Great God Pan
Nidingr – Wolf-Father

AJ