Archive for March, 2011

Sida upp och sida ner med pressisar…

Posted in Journalistik with tags , , on March 31, 2011 by Carl Andreas

20110331-075104.jpg

Nya Journalisten kom häromdagen. Det mest överraskande med den var att Hannes Delling var med på bild. Mer givet var avdelningen Presskontakten. Lika välfylld som alltid med annonser från myndigheter, fackförbund och andra organisationer vars enda syfte är att tala om vem som är annonsörens presskontakt. Hur tänker de? Och hur tänker Journalisten? Jag kan inte komma på några som i första hand skulle leta upp ett nummer av Journalisten när de behöver ringa en presskontakt på Lärarnas riksförbund eller IF metall. Det brukar inte vara svårt att hitta numret till pressis på organisationers hemsida direkt. Nej, jag fattar inte varför de där annonserna finns där. Eller jo, jag fattar att de finns där för att det betyder cash till Journalisten. Men att någon betalar för att vara med där är för mig en gåta. Sida upp och sida ner med presskontakter. Weird.
Om det i stället vore sida upp och sida ner med mobilnummer till alla annonserande organisationers högsta höns, då hade jag köpt det.

Advertisements

Anne och Leif fick mig att gråta glädjetårar

Posted in TV with tags , , , on March 30, 2011 by Carl Andreas

Ramlade in i tv-programmet Arga snickare tidigare ikväll. Det handlade om Anne och Leif som renoverat i tolv år utan att ha lyckats fixa en toalett i huset. Jag blev helt fast. Vilket par! De var i åldern 50 + och så fina i all sin barnsliga oförmåga att prata allvar med varandra. Glädjen de kände över att ha fått hjälp att fixa det där drömtorpet i sörmländska Julita var överväldigande. Det kändes så äkta. Och de såg så kära ut trots att de varit ihop sedan 16-årsåldern. Jag blev rörd. På riktigt. Så fina. Se och gråt.

En krum dvärg som eldar med knark

Posted in Journalistik, Musik with tags , , , , , on March 29, 2011 by Carl Andreas

Jag gillar hårdrockstidningen Close-up, annars hade jag inte prenumererat. Det allra bästa med tidningen är att den gör det lätt att sålla bort ny dålig musik. Det skrivs om oerhörda mängder dåliga band i Close-up, och då gillar jag ändå genren.

Gillar är nog fel ord. Jag hatälskar Close-up. Det är så mycket som är töntigt med hårdrock och Close-up gör det många gånger ännu töntigare. Det har förmodligen att göra med att allt det tuffa, onda och mörka ska göras ännu tuffare, ondare och mörkare. Språket i värt en avhandling. Både artiklar och recensioner innehållet ofta en hel sjuk mängd minst sagt ansträngda metaforer och beskrivningar. Det blir ofta skrattretande. Inte alltid på ett bra sätt.
Här är några exempel ur det senaste numret.

• “Kvartetten har förstått att musik av denna typ mår som allra bäst att knytas an till rötterna de blodiga, i stället för att hinna med allt (och i förlängningen kanske just därför inget alls), i precis varenda låt. Vilket många gånger är som att trycka ned en tusen ton tung oljecistern i ett par extremt hudnära tights och sedan kalla ekipaget för “bra planlösning”.
Ur recension av Cavalera conspiracy “Blunt force trauma”.

• “Den malande färden går genom helvetets nio kretsar och de förvrängda fasor som väntar där frammanar känslor av krypande obehagliga sorten”.
Ur recension av Terra tenebrosa “The tunnels”.

• “I sina starkaste ögonblick storslaget på det sätt som ger ett eko som resonerar med Moder Naturs obegripliga skönhet och obevekliga fäbless för kampen och maktbalansen mellan liv och död”.
Ur recension av Primordial “Redemption at the puritan’s hand”.

Ingenting för fans av isbergstekniken direkt. Vilka adjektiv! Vilken fantasi! Det är som om språket klänger sig fast på taket till ett rostigt och uråldrigt lok som skenat för att den krumma dvärg som eldar i vansinneskärran lastar in kokain i hennes brinnande mun i stället för torkad kol.
Puh! Nu måste jag sova. God natt.

A-laget behåller greppet om bänken i Tanto

Posted in Stockholm, Vanliga grejer with tags , , , , , on March 28, 2011 by Carl Andreas

20110328-081348.jpg

Titta nere till höger. Ser ni den lilla folksamlingen vid bänken? Det är förstauppställningen. A-laget. Det har hängt runt den där bänken i många år nu. Vinter och sommar. Alla årstider runt. Frågan är vad som skulle få gänget att flytta på sig. Det nya huset på Hornsplan skrämde inte bort det. Inte den nya breda trappan heller. Och det gjorde ingen skillnad när huset fylldes med folk. Inte ens när Arigato sushi flyttade in på gatuplan övergav friluftsdrinkarna sin favoritbänk.
Det är förståeligt om småbarnsföräldrar och andra räddhågsna själar ogillar att just den där samlingen människor mutat in en av parkbänkarna. Fast jag kan inte låta bli att tycka att deras ihärdiga närvaro också är bra. Det känns på något sätt schysst att de inte ger upp sin bänk bara för att det piffas upp runtomkring dem. Det är bra att det finns annat folk i närheten som ser vad som händer runt den där bänken. Så länge ingen kommer till skada spelar det ingen roll vilka som sitter där.

Hail the kids for keeping me busy

Posted in Vanliga grejer with tags , , , on March 27, 2011 by Carl Andreas

Jag har svårare att ägna mig åt självömkan sedan jag fick barn. Det är bra. Men det betyder ju inte att det är så jävla lattjo att kränga på overaller och gräva i sandlåda alla gånger. Men det skiter ju barnen i. Så det är bara att bita ihop. Det viktiga är att inte låta det gå ut över dem. Det är svårt ibland. Vissa gånger omöjligt.
Genom sammanbitna läppar, snarstuckna svar på frågor eller närvarande frånvaro brukar det i stället gå ut över sambo. Det är svårt att göra något åt. Någonstans måste ju den tillbakahållna irritationen ta vägen.
Just nu ligger jag i en säng bredvid ett barn som måste ha sällskap för att kunna somna. Jag vet flera saker jag hellre skulle vilja göra. Vara ute och springa till exempel. En timme för mig själv. Det har varit mitt enda egomål med den här helgen och jag inser att det inte kommer att uppfyllas.
Det är inte lätt att leva med andra alla gånger. Men alternativet är fan tusen gånger svårare. Det allra svåraste är att stå ut med all tid som man fyller med ingenting som singel utan barn. Fatta vad mycket jag skulle hinna göra om jag levde ensam i dag. Hur mycket som helst. Fatta vilken press det skulle vara. Jag skulle aldrig tillåta mig att ta det lugnt och alltid ha någon typ av prestationsångest.
Nä tack. Då tar jag hellre ett helt stall till med ungar att slita ut mig på.
God natt. I morgon är det måndag.

Låt grabben vara ifred

Posted in Vanliga grejer with tags , , on March 27, 2011 by Carl Andreas

20110327-094743.jpg

Anders Svensson, 34, är van vid uppmärksamheten men hade gärna sluppit den.
– Det borde väl finnas andra mer intressanta personer att skriva om? frågar han sig själv i dagens SvD.

Ja, Anders Svensson, det finns många mer intressanta personer att skriva om. Please, SvD, låt grabben vara ifred.

En sång för att täta leden

Posted in Vanliga grejer with tags , , , on March 26, 2011 by Carl Andreas

20110326-023115.jpg

20110326-023124.jpg

20110326-023130.jpg

20110326-023137.jpg

20110326-023150.jpg

Ur dagens DN och SvD. Budskapet är svårt att missa. S är delat.
Ändå hävdar partiföreträdare på alla håll och kanter att så nu inte är fallet. Okej, vi säger att det är så. Att alla s:are är överens om riktning och retorik och tycker att Håkan Juholt är ett propert val av partipappa.
Är det ändå inte konstigt att en stor grupp vuxna människor som träffas på en konferens fattar varandras händer och sjunger tillsammans? som DN rapporterar om i dag. Om chefen på vilket företag som helst skulle föreslå något sånt på en konferens skulle väl de allra flesta slå bakut av ren förskräckelse. Hålla varandras händer och stämma upp i sång för att öka känslan av lojalitet. Brrrrrrrr. Det är ju sjukt. Tänk att det står relativt unga människor där på S-kongressen och går med på det. Det är svårt att förstå. Det borde kännas lika påtvingat för s:are, som för moderater och centerpartister som för vem som helst.