Hail the kids for keeping me busy

Jag har svårare att ägna mig åt självömkan sedan jag fick barn. Det är bra. Men det betyder ju inte att det är så jävla lattjo att kränga på overaller och gräva i sandlåda alla gånger. Men det skiter ju barnen i. Så det är bara att bita ihop. Det viktiga är att inte låta det gå ut över dem. Det är svårt ibland. Vissa gånger omöjligt.
Genom sammanbitna läppar, snarstuckna svar på frågor eller närvarande frånvaro brukar det i stället gå ut över sambo. Det är svårt att göra något åt. Någonstans måste ju den tillbakahållna irritationen ta vägen.
Just nu ligger jag i en säng bredvid ett barn som måste ha sällskap för att kunna somna. Jag vet flera saker jag hellre skulle vilja göra. Vara ute och springa till exempel. En timme för mig själv. Det har varit mitt enda egomål med den här helgen och jag inser att det inte kommer att uppfyllas.
Det är inte lätt att leva med andra alla gånger. Men alternativet är fan tusen gånger svårare. Det allra svåraste är att stå ut med all tid som man fyller med ingenting som singel utan barn. Fatta vad mycket jag skulle hinna göra om jag levde ensam i dag. Hur mycket som helst. Fatta vilken press det skulle vara. Jag skulle aldrig tillåta mig att ta det lugnt och alltid ha någon typ av prestationsångest.
Nä tack. Då tar jag hellre ett helt stall till med ungar att slita ut mig på.
God natt. I morgon är det måndag.

Advertisements

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s