Archive for May, 2011

RAPPORT FRÅN MARYLAND DEATH FEST #3 – SISTA DAGEN

Posted in Musik, Recension, Spelning with tags , , , on May 30, 2011 by Carl Andreas

Här kommer Andreas Liljebacks tredje och sista rapport direkt från MDF i Baltimore.

Söndag

“Festivaltröttman är överhängande och vi kommer inte till området
förrän efter åtta och då står Nuclear Assault redan på scen och
spelar. De är ytterligare ett band jag aldrig lyssnat på men de är
ok.

Doubled Over är ett tvåmannaband som spelar grind med långa partier
mellantempo men det funkar ändå bra. Gillar du grind kan det vara
värt att kolla in.

Sen tröttnar vi och går hem igen men kommer tillbaka lagom till att
Last Days of Humanity ska spela. Och helvete vad bra det är.
Blastbeats haglar, party brigaden kastar glow sticks i nästan samma
tempo som bandet spelar och de har någon slags manick som gör
sångarens gurgel ännu mera ohörbart än vad det borde vara. Hurra!

Sist ut är Ghost som är LDoH raka motsats. Inga blastbets etc så i
brist på bättre beskrivning skulle jag säga att det är pop för
metalfolk. De är ett band jag får omvärdera efter tidigare
sågningar och jag är inte sämre än att jag kan ändra åsikter och
det blir ett bra avslut på festivalen.

Se till att åka till MDF nästa år. Det är en bra festival med rätt
lugn stämning och jag har inte sett några slagsmål och folk har
inte heller legat stupfulla i drivor trots att det  dricks en hel
del.
Nu blir det paus och sen mot Chaos in Tejas som börjar på torsdag.”

Andreas Liljeback

Glädjande nog fortsätter AL att dela med sig av sina festivalupplevelser. Chaos in Tejas coming up next.

AJ

LYSSNA PÅ ACID WITCH

Posted in Uncategorized on May 30, 2011 by Carl Andreas

Om ni läst Liljebacks rapporter från MDF så vet ni att han gav den nya bekantskapen Acid Witch ett gott omdöme. Jag hade heller aldrig hört bandet och blev glatt överraskad att hitta albumet Stoned av Acid Witch på Spotify: http://open.spotify.com/album/61KjcGu89HJL9cq51M82kz

AJ

RAPPORT FRÅN MARYLAND DEATH FEST #2

Posted in Musik, Recension, Spelning with tags , , , , on May 29, 2011 by Carl Andreas

Buzzov*en knäckte tidigare under helgen på MDF 2011. Foto: Andreas Liljeback

ABM fortsätter att ge dig det senaste från musikslakten i Baltimore via Andreas Liljeback. Här är den andra rapporten:

Lördag
“Vi börjar dagen med Dropdead som spelar utmärkt politisk gubbgrind.
De har dessutom fattat det där med att inte spela för länge.

Efter det kommer Doom och spelar crust/käng whatever med
kakmonstersång. Det funkar bättre live än på skiva och de spelar
dessutom Police Bastard på slutet.

Sen börjar eländet. Jag tvingas genomlida bådee Impaled Nazaren och
Exhorder som är så odugliga att jag vill slå mig själv i ansiktet.
Båda banden spelar dessutom ute så det går inte att undvika att
höra skiten. Fy fan
Voivoid är inte heller direkt något att jubla över men inte lika
illa som de två föregående banden, vi pallar dock inte se mer än
några låtar och hamnar istället på Defeated Sanity som spelar
teknisk döds dock utan att lämna något bestående intryck.

Acid Witch är dock en trevlig ny bekantskap och de spelar metal
lite åt öhhhh kanske High on Fire hållet med inslag av orgel som
påminner om något ur en gammal skräckfilm. Dessutom kastar sångaren
av oklar anledning godisklubbor
på publiken.

Två övriga noteringar från dagen är att du gillar sushi och
befinner dig i Baltimore så kan Geisha Sushibar rekommenderas och
jag blir kallad emo av ngn fet otatuerad amerikan med blekt lugg
och bootcut jeans. Jag är fan hellre emo än ser ut som du, tänker
jag, men håller käften.”

Andreas Liljeback

Andreas Liljeback, you're man in Baltimore. Foto: Andreas Liljeback

RAPPORT FRÅN MARYLAND DEATH FEST

Posted in Musik, Recension, Spelning with tags , , , , , , , , , , , on May 28, 2011 by Carl Andreas

Jag har personligen inte haft möjlighet att åka till Maryland death fest, förmodligen en av de bästa musikfestivalerna för alla oss som gillar hardcore, punk, sludge, grindcore och allehanda ilsken dödsmusik. Men läsare av ABM får tack vare min gode vän Andreas Liljeback, som ni får en mer ingående beskrivning av lite längre fram här på bloggen, ändå en exklusiv rapport från festivalen i Baltimore, Maryland, USA.

Håll till godo.

Här är Andreas Liljebacks rapport:

“Så efter en del klydd med försenat flyg och gnällig
säkerhetspersonal som med all säkerhet helst hade satt en på
vändande plan så är man åter i Baltimore. Det är tredje året jag är
här.

Torsdag

Flesh Parade är bra men spelade för länge. Grind gör sig bäst
mellan 15-25 minuter såvida man inte är Pig Destroyer. Dessutom så
var det ett jävla tjat om knark och slicka fitta. Ok vi fattar, ni
är dudes i ordets sämsta bemärkelse.

Extortion spelade på Utkanten förra året ngn gång och det var helt
ok men nu på MDF piskade de upp ett jävla ös. En fin blandning av
hc//grind//punk. Mycket bra!

Buzzov*en var det av banden på torsdagen jag hade sett mest fram
emot. Och fan vad de levererade. Det var hårt och svängigt och
alldeles för kort. De hade gått kunnat spela minst 30 minuter till.
Att delar av bandet ser ut som om de snart är färdiga för hemmet
eller graven och får EyeHateGod att se relativt sunda ut säger väl
en del.

Sen spelade Tragedy. Det var väl sådär men folk på plats gillade
det och det var en stor cirkel pit mesta delen av tiden.

Fredag

Vi missade de kanske 5 första minuterna av Nails men det vi hann
med att se vart sjukt bra och det var ett rejält vev. Tack och lov
så missade vi inte Unsilent Death, förra årets bästa låt.

Pulling Teeth var som vanligt bra, varken mer eller mindre.

Aura Noir har jag aldrig lyssnat på innan men min reskompis Lisa utlovar corpse
paint och ylande.
Tyvärr så uteblir sminket men efter lite svajigt ljud i inledningen
så spelar de ett bra sett där minst hälften av låtarna handlar om
helvetet och jag tror även en del om åska.

10 minuter innan Neurosis ska spela så börjar det regna och blixtra
så spelningen blir försenad med drygt 30 min. När de väl sätter
igång så är ljudet under långa stunder sådär men de gör ändå en ok
spelning, dessutom så spelar de The Web från Souls at Zero. Jag går
innan de är klara för att hinna in och se festivalens bästa band.

Bästa bandet är alltså Kylesa och om du inte gillar dem är du fan
dum i huvudet och borde få offentligt spöstraff. Det här är ett av
världens bästa live-band tillsammans med Converge. De är som
vanligt sjukt bra och pappen är skyhög.
Skämmes om du inte sett dem innan.

Exhumed spelar goredöds och är också en ny bekantskap men de var
riktigt bra. Ingen grissång utan mest bröl. Fin hederlig döds m.a.o.

Marduk avslutar men jag kollar bara in en halv låt. De skriker
däremot som grisar och sjunger saker om tomtar och troll. Inte min
grej alls.”

Andreas Liljeback

Magasinet Café får mig att vilja röka crack

Posted in Journalistik, Vanliga grejer with tags , , , , , , , on May 26, 2011 by Carl Andreas

Jag fick nya Café i min hand i dag. Det var en present från min oäkta hustru. Jag blev inte speciellt glad. Café gör mig alltid förbannad. Den gör mig förbannad för att den innehåller en liten men så starkt koncentrerad mängd skit att allt det goda (som är i stor majoritet) blir omöjligt att njuta av. Det smakar bara helvete av alltihopa, trots att magasinet huserar några av landets bästa manliga skribenter.

Redan på sidan 24 blir jag sne.

Det är en intervju med den kvinnliga skådespelaren Jamie Chung. Det står så här:

“San Francisco-bördiga Jamie Chung har gjort en intressant klassresa i medielandskapet. Från att 2004 ha medverkat i The real world: San Diego har hon – via bland annat Cityakuten – nu erövrat Hollywood.

I våras hade Chung en av rollerna i Sucker punch, Watchmen-regissören Zack Snyders bombastiska, våldsamma science fiction-collage. Filmen skapade en del kontroverser bland kritikerna.

– Men den är betydligt mer än ett gäng tjejer som går runt och är sexiga, säger Chung när Café träffar henne på ett hotell i Los Angeles. Vi får se deras personliga kamp, sårbarhet och hur du finner inre styrka. Filmen omfamnar faktumet att kvinnor kan vara snygga och starka samtidigt.

Inför inspelningen fick Chung lära sig att flyga helikopter, hantera skjutvapen och genomgå, månader av intensiv kampsportsträning.

Arbetet med hennes nästa film. efterlängtade komedin Baksmällan 2 (svensk premiär nu i slitet av maj) – blev ett påtagligt miljöombyte.

– Det är så spännande! Sucker punch handlar om girl power och i Baksmällan 2 får man hänga med grabbarna, ”the wolf pack. Jag var i Filippinerna när jag fick höra att de skulle göra den. Jag vände direkt tillbaka med ett plan till Los Angeles.

Räkna med nya hjältedåd och snabba kast från Chung snart: Närmast väntar Premium rush – en thriller om et cykelbud i New York som jagas av en korrumperad polis.”

Till den artikeln, som uppenbarligen handlar om en kvinna som är noga med att poängtera egenskaper som styrka och personlig kamp, visar Café den här bilden på Jamie Chung.

Jamie Chung är stenhård ändå väljer Café den här jävla skitbilden. Foto: Andreas Jennische

Som jag sa huserar Café några av våra bästa manliga journalister (Jonas Cramby, Viktor Barth-Kron, Jan Gradvall och i det här numret även Johan Åkesson och Martin Gelin) och jag antar att tidningsledningen anser detta vara magasinets starkaste kort i konkurrens med andra. Så måste det vara. För den som vill ha bilder på lättklädda kvinnor lär inte välja Café i första hand. Det är för jävla synd att pengamännen i kostym inte vågar gå hela vägen och en gång för alla kasta ut den gamla runkiga kvarlevan som är de lättklädda bilderna på kvinnor. Det känns bara gammalt och trött.  Och märkligt.

Avdelningen Portfolio, som består av en kort intervju med en modell och många lättklädda bilder på henne, är det märkligaste inslaget av alla i Café.

Det verkar som om skribenten inte vill kännas vid varför intervjun görs utan konsekvent håller fast vid att anledningen till intervjun är att personen som utfrågas är intressant. Det är i grunden bra, men resultatet blir dubbeltydigt. I text framstår modellkvinnan som allt annat än ett sexigt objekt, men på bilderna enbart som just det. Det är likadant i fallet med Jamie Chung. Efter att ha läst intervjun med henne tänker man sig henne som en kvinna som gör allt annat än svankar på bild.

Jag håller fast vid min tidigare linje. Jag fortsätter att köpbojkotta Café till dess att alla sunkiga kvinnobilder är borta.

Det är synd och skam att det krävs ett besök på www.cafe.se för att läsa Viktor Barth-Krons, Jonas Crambys och Fredrik Backmans bloggar.

AJ

Intervju med José Saxlund om nya bandet Out of Vogue

Posted in 7", Intervju, Musik with tags , , , , , on May 25, 2011 by Carl Andreas

Så här ser drängarna ut. Foto: Ouf of Vogue

Trots att Out of Vogue knappt repat är bandet redan en snackis i Hardcoresverige. Det är inte så konstigt. När det är José Saxlund som sjunger och Per Stålberg som spelar yxa är inte mycket annat att vänta. Jag fick höra talas om bandet via Twitterror och blev peppad som fan. Det är ju alltid något visst med när gamla hjältar från 90-talet börjar lira hardcore igen. Jag drog iväg ett mejl José och fick svar snabbt som ögat.
Håll till godo.
Kom ihåg vart ni läste det först.

Out of Vogue består av José från Abhinanda, Per från Division of Laura Lee, Outstand, Ultimate Concern och Peter, Olle, och Thomas från Eyes Shut, Subject to Change och The Change.
Hur och varför slog ni er ihop?
– Vi har ju snackat länge om att göra något. När det gäller oss brukar ju det mesta stanna vid snack också. Men efter två år av just snack, så triggade vi varandra att ta tag i det efter Youth of Today-gigen i Oslo. Rättare sagt, under Youth of Today-spelningen.

Betyder det här att Eyes Shut och Division lägger ner?
– Det kan inte jag svara på. Och som sagt, de andra är för lata för att svara på frågor. Eller så tror dom att dom är rockstjärnonr! Men jag kan ju berätta en hemlighet som ingen annan bör få veta: Jag hade ingen aning om att Eyes Shut ens fanns…

Suicidal Tendencies, Earth Crisis eller Gorilla Biscuits, vilket band låter ni mest som?
– Oj. Inte Earth Crisis i alla fall. Sen är det svårare. Lite mera åt Gorilla Biscuits/Chain of Strength-hållet kanske. Det är snabba partier i alla låtarna i alla fall.

Är ni ett kryss på tassen-band?
– Haha, jag x-ade upp med eltejp när vi lade sången! Och Peter är militant sxe! Det är väl 50/50. Tror jag. Jag vet faktiskt inte. Per har dock en jäkligt coolt sxe-tatuering på armen…

Ni kommer från olika delar av landet, var och hur repar ni?
– Repar? Tror, ärligt, knappt att vi har gjort det. Jag har aldrig gjort det i alla fall. De andra bor i Götet, jag bor i Stockholm. Åkte över när det var dags att lägga sång. Det är ju hardcore. Det ska komma från hjärtat. Repa är för pretentiösa band…

Vem skriver texter och vad handlar de om?
– Peter och Per har skrivit dem. Jag ljuger inte när jag säger att jag inte har lärt mig dem ännu, så jag har inte haft tid att analysera dem för mycket. Men där finns allt från Black Flag referenser till Youth of Today-grejer.

När och på vilket bolag släpper ni förstlingsverket? Vinyl, cd eller kassett?
– Inte bestämt ännu. Det är ju inte ens mixat. Vi vill göra en vinyl 7″, så om någon är intresserad är det bara att höra av sig. Funderar även på att släppa låtarna fria på the interwebzz. Jag menar vi har lagt ner tid, studiopengar, resor, med mera men folk betalar väl knappast för musik längre. Då kan vi lika gärna ge bort det… Men en trevlig vinyl 7″ vore alltid kul.

Enligt tidigare utsago från dig är Out of Vogue hardcore som fan. Vad betyder det egentligen?
– Haha, ja du. Jag vet inte. Lite som en sammanfattning på tidigare svar. Vi gör musik vi gillar, utan så mycket krusiduller, vi investerar både tid, vilja och pengar men förväntar oss inte att få tillbaka det. Som det är i hardcore-scenen. Ibland är inte resultatet det viktiga, utan bara att man gör det. Lite så.

Vad jobbar ni med till vardags, hur tjänar ni ihop till mat och hyra?
– Några sysslar med the interwebzz, andra med kläder, några äger studion i fråga där vi spelade in. Sedan finns den enstaka slackern som jobbar med fotboll.

När och var kan jag och alla andra nyfikna ser er på en scen?
– Oj. Befogad fråga! Svaret blir dock ovisst. Kanske redan om ett par veckor, eller så dröjer det två år. Det är som med inspelningen. Rätt tillfälle ska dyka upp och det ska klaffa med allt runtomkring som familj, barn, jobb, etc. Men när det väl dyker upp, då jäklar, då kör vi så det ryker! Jag hoppas snarare på snart än senare. Men vi får se.

En sista fråga, anser ni er vara ett politiskt band? Om ja, vilket är ert huvudbudskap?
– Jag tycker att bara det att man spelar in en hardcore 7″ är en politisk handling i sig. Men det är lite svårt att börja snacka om “huvudbudskap” just nu. Vi har ju inte ens repat tillsammans en endaste gång! Vi slängde ihop några låtar bara för att vi var överpeppade på hardcore. Nu dök tillfället upp och vi kunde göra det. Vi börjar där, sen får vi se vad det lider!

Tack och bock.
Tack så mycket för visat intresse!

AJ

Out of Vogue finns på Facebooker och på Twitterror. Bandets egna hemsidan är det inte mycket med.

Nytt skrammel: SEIZURES

Posted in Musik with tags , , , , on May 24, 2011 by Carl Andreas

http://seizures.bandcamp.com/