Archive for the Södermalm Category

Boyacyklotillgibraltar har en blogg

Posted in Litteratur, Södermalm with tags , , , , on May 23, 2011 by Carl Andreas

Han Daniel Boyacioglu verkar vara en bra typ. Det var längesedan jag såg honom nu men när jag bodde i frääääsiga Sofo struttade han förbi där ibland.

Jag gillar det jag vet om honom hur som helst. Han är het nu igen. Han ska cykla till Gibraltar och tillbaka för att  hämta info till nya dikter.

Han har också börjat twittra och blogga, vilket är kul. Det är extra kul att hans blogg verkligen är ful och enkel. Sådant får pluspoäng i min bok.

Advertisements

NO OMEGA VILL HA DINA PENGAR IKVÄLL

Posted in Musik, Södermalm, Spelning with tags , , , , , , , on May 17, 2011 by Carl Andreas

No Omega spelar på kafé 44 ikväll. Det gör också Sore Eyelids, Catena, Thank The Worker Bees, Medea och O.Nova. En kväll in the name of swedish hardcore alltså. Arrangerar gör (som alltid) idealisterna i Stockholm Straight Edge. Jag har inte hört något av bandet (förutom No Omega som jag streamer för första gången i skrivande stund). Jag kanske går. Det beror på hur mycket ungarna härjar och hur eftermiddagen artar sig. Jag är ju alltid på så dåligt humör nu för tiden. För övrigt vill jag påminna dig om bandet Unsane. Ett av de band jag alltid återvänder till. Simpelt men aldrig tråkigt. Aggressivt utan att bli slätstruket.

Java är ett exempel på när nittitalet var som bäst (fast det vet vi först nu)

Posted in Musik, Recension, Södermalm, Spelning, Stockholm with tags , , , , , on May 9, 2011 by Carl Andreas

Postrock med folk från Ashram. Inspelat 1996 men nyare än det mesta nytt.

För en vecka sedan var på Kafé 44 och såg Cruel Hand. Det är alltid roligt att gå på hardcorespelning men i ärlighetens namn var musikupplevelsen plus minus noll den här gången. Det bästa med kvällen var, förutom mina vänner frän södern, att en skäggig man med samma förnamn och ålder som jag kom fram för att kränga på mig en skiva som han släppt på eget bolag. Bandet hette Java. Det bildades 1996 av folk från bandet Ashram och fanns bara i ett år. Java spelade aldrig live och hann inte göra något väsen av sig. De var före sin tid, berättade skäggige mannen. Skivan han låtit ge ut som en hyllning består av den enda inspelning  som finns, en portaupptagning från bandets replokal.
Jag lät mig övertalas. Fast jag aldrig lyssnat på Ashram.
Det var ett riktigt beslut.
Java är fantastiskt bra.
Visst påminner det om Fugazi och andra Dischordband men soundet är ändå eget. Det är instrumentalt. Det är postrock när den är som bäst. Fem låtar. Fem bra stunder. Det är något med den där råa portastudioinspelningen som gör det extra skönt. Skivan spelades in 1996 och släpptes 2009 men det spelar ingen roll. Det här är ny bra musik som du inte ska missa. Java finns inte på Spotify så om du måste antingen köpa skivan via Dead Birds Records eller mejla mig på andreas.jennische@gmail.com så kopierar jag den på kassett åt dig (om du står för kassetten).
Betyg: 10/10
AJ

Ge kungen mer pengar och låt honom jobba utav bara fan

Posted in Södermalm, Stockholm, Vanliga grejer with tags , , , , , , , , on April 13, 2011 by Carl Andreas

Stödet för monarkin har sjunkit från 62 till 54 procent på ett år, rapporterar SVT. Andelen som har stort förtroende för kungen himself har också minskat under 2011. Runt prinsessbröllopet  gillade 41 procent CG,  nu är den siffran nere på 34 procent.
Tro fan det.
Kungen är ju inte kunglig nog.
Om han skärpte till sig och började ta sitt ämbete på större allvar skulle han nog vinna aktning i stugorna igen.  Jag menar att CG måste lägga både mer tid och mer pengar på att se ut som en kung. Han måste bli bättre på att producera kunglig glans och flärd. Han måste showa mer. Showa offentligt alltså, inte på privata fester för der überklass.
Här är mina råd till hovet för att få folket att älska kungen och monarkin mer.

1. Tvinga kungen och Silvia att bo på slottet i Gamla stan. Fyll hela bygget med tjänstefolk, lägg mer pengar på högvakten och låt kungen hålla ett tal till folket från slottsbacken en gång per månad.
2. Tvinga kungen att bära mantel och spira i alla offentliga sammanhang.
3. Ordna svulstiga parader med pansarvagnar, fotsoldater, mässingsorkestrar, vita springare och narrar två gånger per år. På Silvias födelsedag 23 december samt på nationaldagen 6 juni.
4. Ta tillbaka alla slott, residens och andra byggnader som kungen har besiktningsrätt till. Fyll alla med prinsar, prinsessor och andra kungliga släktingar. Ge dem en tjänst i kungarikets namn och ålägg dem att sköta residenset samt ordna två officiella fester per år. På andra datum än Sveriges två officiella givetvis.
5. starta Royal court TV. Ge alla svenskar både i och utanför landet möjlighet att följa monarken i hans värv genom dagliga sändningar om hans resor, möten och andra göromål. Tänk året med kungafamiljen varje dag.
6. Förbjud kungen att susa runt i dyra sportbilar på egen hand som en vanlig man. Han ska färdas kungligt! Antingen i hästdroska (inom Stockholm), vit limousine (länet), superflashig yacht (längs kusten) eller i Svenska hovets airbus (utomlands).
7. Utöka serien med officiell merchandise för den svenska monarkin.

Kungen kommer för lätt undan i dag. Vad gör han för apanaget. Det sägs ofta att han gör ett hästjobb som pr-konsult för Sverige men det är sällan vi ser papper på vad det betyder i pengar. Nej, låt apanaget gå till sådant som syns. Glitter och glamour. Kungen ska inte vara en vanlig man. Han ska vara en symbol Sverige i tiden. En symbol som syns och hörs. Dra ut honom i rampljuset. Det räcker inte med en och annan jakt på Hunneberg. Vår monarki är en märklig blandning av gammalt och nytt. Den är en halvmesyr. Ska vi ha den, ska vi ha den utav helvete.
Denna nydaning kommer självklart att kosta mer pengar än i dag. Mycket mer pengar. Det är bra. Då blir det lättare att ta ställning i frågan om monarki kontra republik.

Om det här med jämställdhet och barnafödande

Posted in Södermalm, Vanliga grejer with tags , , , , , , on April 12, 2011 by Carl Andreas

Psykologen Malin Bergströms artikel på SVD Brännpunkt i går “Jämställdheten börjar i förlossningsrummet” fick mig att börja tänka på hur det var när mina barn kom. Ur jämställdhetssynpunkt var det nog bra att de var tvillingar som föddes  för tidigt. Jag blev aldrig negligerad. Tvärtom. Min sambo förlöstes med kejsarsnitt och försvann iväg för efterbehandling direkt efter det att barnen var ute. Jag var den som fick vara med när det enda barnet mindre än det andra togs om hand och skickades vidare till neotalavdelningens akutavdelning. Jag var den som först fick ha barnen mot mitt nakna bröst. Jag var den som först fick veta hur det var tänkt att bli den första period i deras liv. Hur matningen fungerade, hur deras tillstånd vad och hur vårt liv som föräldrar skulle bli de närmsta veckorna.  Eftersom jag plötsligt var helt ensam i allt det där nya blev jag tvungen att ta plats. Om inte jag kom nära mina barn nu, vem skulle då göra det?
Det är inte säkert att det hade blivit riktigt likadant om allt hade gått som vanligt. Neonatalavdelningen är inte mer jämställd än andra platser i samhället. Bara en sådan sak som att jag fick väldigt mycket beröm som ansvarstagande pappa den första tiden på sjukhus tyder på att det ännu inte är norm.  Det är synd, både för barn, mammor och pappor.

En längre artikel om upplevelsen av att leva på neonatalavdelning en sommar går att läsa här i Södermalmsnytt.

För övrigt blir jag fortfarande irriterad när jag tänker på de äldre kvinnliga undersköterskor som envisades med att sätta på vår pojke och flicka en blå respektive rosa mössa. Hur jävla gammalt känns inte det!?

 

Missing: A-lagsbänken i Tanto

Posted in Södermalm, Sport, Vanliga grejer with tags , , , on April 9, 2011 by Carl Andreas

20110409-030033.jpg

Vad gör man när A-laget vägrar lämna bänkarna i den nyrenoverade delen av Tantolunden?
Man tar bort bänkarna.
Jag hittade en vilsen stackare alldeles ensam, vid ungdomsbänkarna på kullen.
Det kändes lite sorgligt.

20110409-030429.jpg