Archive for the Spelning Category

RAPPORT FRÅN MARYLAND DEATH FEST #3 – SISTA DAGEN

Posted in Musik, Recension, Spelning with tags , , , on May 30, 2011 by Carl Andreas

Här kommer Andreas Liljebacks tredje och sista rapport direkt från MDF i Baltimore.

Söndag

“Festivaltröttman är överhängande och vi kommer inte till området
förrän efter åtta och då står Nuclear Assault redan på scen och
spelar. De är ytterligare ett band jag aldrig lyssnat på men de är
ok.

Doubled Over är ett tvåmannaband som spelar grind med långa partier
mellantempo men det funkar ändå bra. Gillar du grind kan det vara
värt att kolla in.

Sen tröttnar vi och går hem igen men kommer tillbaka lagom till att
Last Days of Humanity ska spela. Och helvete vad bra det är.
Blastbeats haglar, party brigaden kastar glow sticks i nästan samma
tempo som bandet spelar och de har någon slags manick som gör
sångarens gurgel ännu mera ohörbart än vad det borde vara. Hurra!

Sist ut är Ghost som är LDoH raka motsats. Inga blastbets etc så i
brist på bättre beskrivning skulle jag säga att det är pop för
metalfolk. De är ett band jag får omvärdera efter tidigare
sågningar och jag är inte sämre än att jag kan ändra åsikter och
det blir ett bra avslut på festivalen.

Se till att åka till MDF nästa år. Det är en bra festival med rätt
lugn stämning och jag har inte sett några slagsmål och folk har
inte heller legat stupfulla i drivor trots att det  dricks en hel
del.
Nu blir det paus och sen mot Chaos in Tejas som börjar på torsdag.”

Andreas Liljeback

Glädjande nog fortsätter AL att dela med sig av sina festivalupplevelser. Chaos in Tejas coming up next.

AJ

RAPPORT FRÅN MARYLAND DEATH FEST #2

Posted in Musik, Recension, Spelning with tags , , , , on May 29, 2011 by Carl Andreas

Buzzov*en knäckte tidigare under helgen på MDF 2011. Foto: Andreas Liljeback

ABM fortsätter att ge dig det senaste från musikslakten i Baltimore via Andreas Liljeback. Här är den andra rapporten:

Lördag
“Vi börjar dagen med Dropdead som spelar utmärkt politisk gubbgrind.
De har dessutom fattat det där med att inte spela för länge.

Efter det kommer Doom och spelar crust/käng whatever med
kakmonstersång. Det funkar bättre live än på skiva och de spelar
dessutom Police Bastard på slutet.

Sen börjar eländet. Jag tvingas genomlida bådee Impaled Nazaren och
Exhorder som är så odugliga att jag vill slå mig själv i ansiktet.
Båda banden spelar dessutom ute så det går inte att undvika att
höra skiten. Fy fan
Voivoid är inte heller direkt något att jubla över men inte lika
illa som de två föregående banden, vi pallar dock inte se mer än
några låtar och hamnar istället på Defeated Sanity som spelar
teknisk döds dock utan att lämna något bestående intryck.

Acid Witch är dock en trevlig ny bekantskap och de spelar metal
lite åt öhhhh kanske High on Fire hållet med inslag av orgel som
påminner om något ur en gammal skräckfilm. Dessutom kastar sångaren
av oklar anledning godisklubbor
på publiken.

Två övriga noteringar från dagen är att du gillar sushi och
befinner dig i Baltimore så kan Geisha Sushibar rekommenderas och
jag blir kallad emo av ngn fet otatuerad amerikan med blekt lugg
och bootcut jeans. Jag är fan hellre emo än ser ut som du, tänker
jag, men håller käften.”

Andreas Liljeback

Andreas Liljeback, you're man in Baltimore. Foto: Andreas Liljeback

RAPPORT FRÅN MARYLAND DEATH FEST

Posted in Musik, Recension, Spelning with tags , , , , , , , , , , , on May 28, 2011 by Carl Andreas

Jag har personligen inte haft möjlighet att åka till Maryland death fest, förmodligen en av de bästa musikfestivalerna för alla oss som gillar hardcore, punk, sludge, grindcore och allehanda ilsken dödsmusik. Men läsare av ABM får tack vare min gode vän Andreas Liljeback, som ni får en mer ingående beskrivning av lite längre fram här på bloggen, ändå en exklusiv rapport från festivalen i Baltimore, Maryland, USA.

Håll till godo.

Här är Andreas Liljebacks rapport:

“Så efter en del klydd med försenat flyg och gnällig
säkerhetspersonal som med all säkerhet helst hade satt en på
vändande plan så är man åter i Baltimore. Det är tredje året jag är
här.

Torsdag

Flesh Parade är bra men spelade för länge. Grind gör sig bäst
mellan 15-25 minuter såvida man inte är Pig Destroyer. Dessutom så
var det ett jävla tjat om knark och slicka fitta. Ok vi fattar, ni
är dudes i ordets sämsta bemärkelse.

Extortion spelade på Utkanten förra året ngn gång och det var helt
ok men nu på MDF piskade de upp ett jävla ös. En fin blandning av
hc//grind//punk. Mycket bra!

Buzzov*en var det av banden på torsdagen jag hade sett mest fram
emot. Och fan vad de levererade. Det var hårt och svängigt och
alldeles för kort. De hade gått kunnat spela minst 30 minuter till.
Att delar av bandet ser ut som om de snart är färdiga för hemmet
eller graven och får EyeHateGod att se relativt sunda ut säger väl
en del.

Sen spelade Tragedy. Det var väl sådär men folk på plats gillade
det och det var en stor cirkel pit mesta delen av tiden.

Fredag

Vi missade de kanske 5 första minuterna av Nails men det vi hann
med att se vart sjukt bra och det var ett rejält vev. Tack och lov
så missade vi inte Unsilent Death, förra årets bästa låt.

Pulling Teeth var som vanligt bra, varken mer eller mindre.

Aura Noir har jag aldrig lyssnat på innan men min reskompis Lisa utlovar corpse
paint och ylande.
Tyvärr så uteblir sminket men efter lite svajigt ljud i inledningen
så spelar de ett bra sett där minst hälften av låtarna handlar om
helvetet och jag tror även en del om åska.

10 minuter innan Neurosis ska spela så börjar det regna och blixtra
så spelningen blir försenad med drygt 30 min. När de väl sätter
igång så är ljudet under långa stunder sådär men de gör ändå en ok
spelning, dessutom så spelar de The Web från Souls at Zero. Jag går
innan de är klara för att hinna in och se festivalens bästa band.

Bästa bandet är alltså Kylesa och om du inte gillar dem är du fan
dum i huvudet och borde få offentligt spöstraff. Det här är ett av
världens bästa live-band tillsammans med Converge. De är som
vanligt sjukt bra och pappen är skyhög.
Skämmes om du inte sett dem innan.

Exhumed spelar goredöds och är också en ny bekantskap men de var
riktigt bra. Ingen grissång utan mest bröl. Fin hederlig döds m.a.o.

Marduk avslutar men jag kollar bara in en halv låt. De skriker
däremot som grisar och sjunger saker om tomtar och troll. Inte min
grej alls.”

Andreas Liljeback

NO OMEGA VILL HA DINA PENGAR IKVÄLL

Posted in Musik, Södermalm, Spelning with tags , , , , , , , on May 17, 2011 by Carl Andreas

No Omega spelar på kafé 44 ikväll. Det gör också Sore Eyelids, Catena, Thank The Worker Bees, Medea och O.Nova. En kväll in the name of swedish hardcore alltså. Arrangerar gör (som alltid) idealisterna i Stockholm Straight Edge. Jag har inte hört något av bandet (förutom No Omega som jag streamer för första gången i skrivande stund). Jag kanske går. Det beror på hur mycket ungarna härjar och hur eftermiddagen artar sig. Jag är ju alltid på så dåligt humör nu för tiden. För övrigt vill jag påminna dig om bandet Unsane. Ett av de band jag alltid återvänder till. Simpelt men aldrig tråkigt. Aggressivt utan att bli slätstruket.

Java är ett exempel på när nittitalet var som bäst (fast det vet vi först nu)

Posted in Musik, Recension, Södermalm, Spelning, Stockholm with tags , , , , , on May 9, 2011 by Carl Andreas

Postrock med folk från Ashram. Inspelat 1996 men nyare än det mesta nytt.

För en vecka sedan var på Kafé 44 och såg Cruel Hand. Det är alltid roligt att gå på hardcorespelning men i ärlighetens namn var musikupplevelsen plus minus noll den här gången. Det bästa med kvällen var, förutom mina vänner frän södern, att en skäggig man med samma förnamn och ålder som jag kom fram för att kränga på mig en skiva som han släppt på eget bolag. Bandet hette Java. Det bildades 1996 av folk från bandet Ashram och fanns bara i ett år. Java spelade aldrig live och hann inte göra något väsen av sig. De var före sin tid, berättade skäggige mannen. Skivan han låtit ge ut som en hyllning består av den enda inspelning  som finns, en portaupptagning från bandets replokal.
Jag lät mig övertalas. Fast jag aldrig lyssnat på Ashram.
Det var ett riktigt beslut.
Java är fantastiskt bra.
Visst påminner det om Fugazi och andra Dischordband men soundet är ändå eget. Det är instrumentalt. Det är postrock när den är som bäst. Fem låtar. Fem bra stunder. Det är något med den där råa portastudioinspelningen som gör det extra skönt. Skivan spelades in 1996 och släpptes 2009 men det spelar ingen roll. Det här är ny bra musik som du inte ska missa. Java finns inte på Spotify så om du måste antingen köpa skivan via Dead Birds Records eller mejla mig på andreas.jennische@gmail.com så kopierar jag den på kassett åt dig (om du står för kassetten).
Betyg: 10/10
AJ

Lighthouse och Touché Amoré på Kafé 44

Posted in Spelning with tags , , , , , on November 18, 2010 by Carl Andreas

Straight edge-rörelsen är inte död, inte ens i Stockholm är den död. Ett ungt gäng som arbetar under namnet Stockholm straight edge står för det mesta som hänt i hardcoresvängen i den här stan senaste tiden.

De fixade Bane/Alpha&Omega/Trapped under ice/Hårda tider-spelningen på Club 43 helt nyligen och i tisdags satte de upp Toché Amoré/Lighthouse/Pesanteur/Out of hope på Kafé 44. Jag var där. Det var skitbra. Jag har varit borta från scenen i typ tio år och hade inte koll på något av banden men blev mycket positivt överraskad.

Out of hope har framtiden för sig. De har bara släppt en demo än så länge men jag hoppas verkligen att de spelar in något nytt snart. Av uppslutningen att döma har bandet redan en trogen skara fans. Jag återkommer till Out of hope när jag lyssnat på deras demo ordentligt. Du kan lyssna här.

Lighthouse på Kafé 44 den 16 november 2010. Foto: Andreas Jennische

Tyska Lighthouse var en trevlig bekantskap. Ett fantastiskt bra liveband. Intensivt, varierande och med stor närvaro. Bandets sångare har det klassiska emoutseendet à la 1990-tal och det måste jag gilla. Svarta tajta jeans, rutig skjorta, lågskor och en kortklippt frisyr med lite långre lugg, ni vet. Jag återkommer med recension av LP:n Abyssus abyssum invocat som såldes på plats. Du kan lyssna på Lighthouse här.

Touché Amoré på Kafé 44 den 16 november 2010. Foto: Andreas Jennische

Touché Amoré från Los Angeles överraskade också. De spelar också känslosam hardcore men med ett rakare sound och hårdare sång. TA bjöd också på en strålande liveuppvisning, inte minst på grund av att den lilla men mycket engagerade publiken sjöng med genom hela setet. Jag återkommer även med en recension av Toucé Amorés To the beat of a dead horse. TA finns att lyssna på här.

Håll koll på vad Stockholm straight edge kommer med härnäst här.

AJ