Archive for the Stockholm Category

INTERVJU MED OUT OF HOPE

Posted in 7", Intervju, Musik, Stockholm with tags , , , on June 23, 2011 by Carl Andreas

Tristess och livsleda kan föda briljant hardcore. Jonatan och Joakim i Out of Hope snackar om den nya demon och uselt humör.
Håll till godo.

Börja gärna med att berätta vad ni heter, var ni bor, hur gamla ni är, vem som gör vad i bandet och vad ni gör for a living som det heter.
– Jonatan på sång. 22 år, arbetslös odåga som gillar att måla. Joakim på gura. 21 år, poker/pingis/cs-spelare. Calle/Falk på bas. 20 år, Affiliate-/Account manager på webgains samt egen företagare inom internet marketing!!!
Niclas på trummor. 26 år, frilansande filmare och designer.

När, hur och varför drog ni igång Out of Hope?
Jonatan: Hösten 09 letade jag efter ett band i Sthlm att få gorma loss i, mest på grund av ren tristess. Visade sig att Jocke och Calle jammat lite i en replokal ute i Kista(n) där de pluggade på KTH(C). Testade en vän till mig på trummor, men gick sissodär då han inte var särskilt intresserad eller insatt i HC och liknande. Så vi tog med oss Niclas som också studerade i Kista (och som tidigare bara slamrat TV-spelstrummor framför “Rockband”) till repan och lät honom testa. Förvånansvärt nog satte han de få trumkomp vi hunnit knåpa ihop, och sen dess har han utvecklats som tusan! Numera repar vi dock ute i Bålsta, i samma lokal som våra vänner i No Omega.

Har ni några förebilder när det gäller sound och uttryck?
Joakim: Det enda gemensamma jag kan komma på är nog Bad seed.

Beskriver ni er själva som ett hardcoreband? I så fall varför?
Jonatan: Jo, visst. Men det känns rätt svårt att definiera HC numera då det kan låta så olika, om nu ett visst sound är det enda som krävs för att klassas som det dvs. Mycket HC idag saknar väl den anda som fanns förr, där aktivism och Ideér ofta genomsyrade musiken. Fuck it, vi bara spelar det vi vill och kan, och det låter väl som HC om något. Om det sen faller någon utanför bandet i smaken är ju det ett plus.

Är ni sxe/veg? Om ja, är det viktigt för bandts existens?
Jonatan: 3/4 är nyktra veganer, men det kvittar för bandet.

Vad sjunger ni om? Hur ser ni på texterna? Vem skriver dem?
Jonatan: Uppgivenhet, människoförakt och allmänna i-landsproblem. Har även en text om mina svårigheter i att uttrycka mig i ord, ironiskt nog! Jag skriver alla texter, men har sällan någon klar plan för dem från start, utan tar en rad i taget. För mig handlar det till största del om självterapi och ett sätt att handskas med mitt oftast usla humör, snarare än att försöka pressa på folk åsikter om saker och ting, “hör på mig/så här är det/jag har rätt”-stilen.

Hur ser ni på hardcorescenen i Stockholm?
Jonatan: Fetast i landet för stundet enligt mig, iaf sett till antal aktiva band/gigs som sätts upp!
Stämning och sammanhållning sen varierar rejält, och kan säkert vara bättre i andra städer.

Min erfarenhet av hc-svängen är att den lätt utvecklas till en ankdamm där det mesta snart kommer att handla om att äta rätt saker, bära rätt kläder, lyssna på rätt band och vara lagom politiskt intresserad. Känner ni igen bilden? Om ja, varför tror ni att det blir så?
Joakim: Ja, men jag tror inte det är så viktigt som det verkar. Det är nog mest en illiusion för
att vissa fått för sig att saker ska vara på ett visst sätt. Många ser upp till de som hängt längre i scenen och tar för givet att de har rätt och får därmed svårt att tolka saker på sitt eget sätt.
Jonatan: Hardcorescenen består trots allt utav en samling någorlunda likasinnade människor, men det är väl så många funkar tyvärr. Hur bortom all kommersiell smörja utan(eller innan)för vi än tror oss vara så märker man av trender och kubtänk även här… Men det är verkligen inget viktigt i sig, de flesta är ändå välkommna till spelningarna där scenen trots allt äger rum på riktigt. Var den du är och gör vad du vill bara.

Anser ni själva att OOH är ett politiskt band?
Jonatan: Inte så att vi tar några direkta ställningstaganden som band. Fast vore vi ett parti skulle vår paroll lyda “Wipe out mankind”!

Ni har hittills släppt en demo, när kommer nästa släpp och i vilket format kommer den?
Joakim: Vår ep “Dreams/Defeat” finns numer att lyssna på och ladda ner här.
Vi kommer även trycka den på Kassett för försäljning inom kort!

Spelar ni med effektpedaler och är noga med ert sound eller är det bara plug in och kör för er?
Joakim: Plugga in och kör. Smutsigt är gött.

Siktar ni på skivkontrakt eller är det DIY or die som gäller?
Jonatan: DIY or DIE (ingen har visat nåt sånt intresse för oss hur som, hah!)

Jag såg er på 44:an i höstas och slogs av att ni verkar ha en trogen liten skara fans. Hur mycket har ni spelat ute?
Joakim: Vår lilla skara “fans” är trogna alla lokalband, haha!
Jonatan: Till en början spelade vi kanske rent utav lite för mycket, men på senaste har det blivit väldigt få gigs tyvärr. Har blivit några vändor utanför Stockholm med, men vi verkar i första hand gå hem på hemmaplan. Om allt går som det ska åker vi nu i juli ut på en Europasväng tillsammans med våra kamrater/rivaler i High hopes! Info inför den finns här.

När kan man få se er spela i stan härnäst?
Jonatan: Osäkert då Sverige varit det svåraste att få till nåt i inför turnén, hah! Men nåt spontant releasekalas/turnéstartgig vore kul, återkommer om det blir av! Håll utkik på FB och så vidare 😉

Tipsa gärna om fem band/plattor som varit/är viktiga för er som band.
Jonatan: Svårt att nämna några alla lär hålla med om, men för egen del väljer jag:
Give up the ghost – Background music
Modern life is war – My love my way
Unbroken – Life. Love. Regret.
Guns up! – Outlive
Cult of Luna – S/T

Ha det bäst!

—————————————————————————————

AJ

Java är ett exempel på när nittitalet var som bäst (fast det vet vi först nu)

Posted in Musik, Recension, Södermalm, Spelning, Stockholm with tags , , , , , on May 9, 2011 by Carl Andreas

Postrock med folk från Ashram. Inspelat 1996 men nyare än det mesta nytt.

För en vecka sedan var på Kafé 44 och såg Cruel Hand. Det är alltid roligt att gå på hardcorespelning men i ärlighetens namn var musikupplevelsen plus minus noll den här gången. Det bästa med kvällen var, förutom mina vänner frän södern, att en skäggig man med samma förnamn och ålder som jag kom fram för att kränga på mig en skiva som han släppt på eget bolag. Bandet hette Java. Det bildades 1996 av folk från bandet Ashram och fanns bara i ett år. Java spelade aldrig live och hann inte göra något väsen av sig. De var före sin tid, berättade skäggige mannen. Skivan han låtit ge ut som en hyllning består av den enda inspelning  som finns, en portaupptagning från bandets replokal.
Jag lät mig övertalas. Fast jag aldrig lyssnat på Ashram.
Det var ett riktigt beslut.
Java är fantastiskt bra.
Visst påminner det om Fugazi och andra Dischordband men soundet är ändå eget. Det är instrumentalt. Det är postrock när den är som bäst. Fem låtar. Fem bra stunder. Det är något med den där råa portastudioinspelningen som gör det extra skönt. Skivan spelades in 1996 och släpptes 2009 men det spelar ingen roll. Det här är ny bra musik som du inte ska missa. Java finns inte på Spotify så om du måste antingen köpa skivan via Dead Birds Records eller mejla mig på andreas.jennische@gmail.com så kopierar jag den på kassett åt dig (om du står för kassetten).
Betyg: 10/10
AJ

En diamant, en diamant, en diamant av frystejp

Posted in Konst, Stockholm with tags , , , , on May 9, 2011 by Carl Andreas

20110509-094735.jpg

Jag brukar ondgöra mig över Söder Mälarstrand. Det borde vara en fantastisk gata och promenadväg men det är det inte. Blåsigt, bullrigt och otäckt fritt från mänskligt liv är vad det är. Jag tror fler känner likadant. Jag tar diamanten som bevis för det. Så fin. En dryg meter lång och mycket noggrant frystejpad vid en av kajplatserna. Initiativet måste applåderas. En diamant av frystejp. Ingen annanstans hade varit en bättre plats.
AJ

Axén Olin skäms inte för sin arbetslöshetsersättning

Posted in Journalistik, Stockholm with tags , , , , , on May 6, 2011 by Carl Andreas

Jag har äntligen blivit klar med artikeln som handlar om vilka avgångsförmåner Stockholms före detta borgarråd har. Det är inget märkvärdigt i sig men inkomstuppgifter är nästan alltid intressant. Särskilt när det handlar om inkomster som finansieras med skattepengar. Jag begärde ut uppgifter från kommunen på vilka tidigare förtroendevalda som har visstidspension eller avgångsersättning och i så fall hur mycket de får. Jag ringde upp alla som hade fått ersättning under 2010 och/eller i mars i år. Nu för tiden kvittas ersättningarna mot alla andra löneinkomster så jag frågade varför de som tagit emot ersättningen inte jobbade. Jag ställde in mig på att vissa av de före detta politikerna inte skulle vilja prata om saken men förvånande många var öppna och ärliga. Det var bara Stella Fare (FP) som behöll taggarna utåt. Yvonne Ruwaida (MP) hade en liknande inställning till en början men blev trevligare när hon förstod att jag inte var mer intresserad av hennes ersättning än av någon annans. Det lönar sig att vara tydlig med vad saken gäller samt ställa raka frågor. Oftare än man tror får man raka svar tillbaka. Det skadar inte heller att vara hövlig och påläst.
Det mest intressanta svaret tycker jag personligen kommer från det före detta moderata finansborgarrådet Kristina Axén Olin. Hon har inte lönearbetat sedan 2008 men är ändå garanterad en månadsinkomst som är nästan dubbelt så stor som en genomsnittlig stockholmares, fram tills dess hon fyller 65 år. Hon säger utan krusiduller att hon är värd vartenda öre. Hon har jobbat så hårt under sina år i politiken att hon inte behöver jobba mer om hon inte vill.
Sådana ärliga svar ska applåderas.
Läs artikeln i Östermalmsnytt.

Kungen vill sluta jobba – tar hjälp av Millenium

Posted in Litteratur, Stockholm, Vanliga grejer with tags , , , , , on May 5, 2011 by Carl Andreas

Han fyllde nyss 65 år, vår statschef och monark Carl Gustaf. Vanligt folk hade börjat fundera på att gå i pension vid den åldern. Eller så har de för länge sedan funderat färdigt och gjort slag i saken. Kungen sitter i en annan yacht. Han kan inte hålla på att tjata om att bli pensionär så där hur som helst. Han ska inte prata om det alls. Han ska ju vara kung tills han trillar av pinn.
Det betyder emellertid inte att han inte vill sluta jobba. Han har en plan för hur det ska gå till tror jag. Kungen kommer från och med nu, Victoria är ju mogen nog att ta över kronan, göra sig svår att tycka om. Sakta men säkert kommer han att börja bryta mot kutymen och prata alltmer öppet om politik, samhällsfrågor och kultur. Dryfta åsikter helt enkelt. Gärna obekväma. Vi hans undersåtar blir irriterade. I alla samhällsklasser höjs röster för att monarken inte längre är en god representant för fäderneslandet och kraven på hans avgång blir med tiden fler och fler. Kanske är kungens och drottningens kritik av Stieg Larssons Milleniumtrilogi det första steget i Carl Gustafs snillrika plan för en soft ålderdom.

Ge kungen mer pengar och låt honom jobba utav bara fan

Posted in Södermalm, Stockholm, Vanliga grejer with tags , , , , , , , , on April 13, 2011 by Carl Andreas

Stödet för monarkin har sjunkit från 62 till 54 procent på ett år, rapporterar SVT. Andelen som har stort förtroende för kungen himself har också minskat under 2011. Runt prinsessbröllopet  gillade 41 procent CG,  nu är den siffran nere på 34 procent.
Tro fan det.
Kungen är ju inte kunglig nog.
Om han skärpte till sig och började ta sitt ämbete på större allvar skulle han nog vinna aktning i stugorna igen.  Jag menar att CG måste lägga både mer tid och mer pengar på att se ut som en kung. Han måste bli bättre på att producera kunglig glans och flärd. Han måste showa mer. Showa offentligt alltså, inte på privata fester för der überklass.
Här är mina råd till hovet för att få folket att älska kungen och monarkin mer.

1. Tvinga kungen och Silvia att bo på slottet i Gamla stan. Fyll hela bygget med tjänstefolk, lägg mer pengar på högvakten och låt kungen hålla ett tal till folket från slottsbacken en gång per månad.
2. Tvinga kungen att bära mantel och spira i alla offentliga sammanhang.
3. Ordna svulstiga parader med pansarvagnar, fotsoldater, mässingsorkestrar, vita springare och narrar två gånger per år. På Silvias födelsedag 23 december samt på nationaldagen 6 juni.
4. Ta tillbaka alla slott, residens och andra byggnader som kungen har besiktningsrätt till. Fyll alla med prinsar, prinsessor och andra kungliga släktingar. Ge dem en tjänst i kungarikets namn och ålägg dem att sköta residenset samt ordna två officiella fester per år. På andra datum än Sveriges två officiella givetvis.
5. starta Royal court TV. Ge alla svenskar både i och utanför landet möjlighet att följa monarken i hans värv genom dagliga sändningar om hans resor, möten och andra göromål. Tänk året med kungafamiljen varje dag.
6. Förbjud kungen att susa runt i dyra sportbilar på egen hand som en vanlig man. Han ska färdas kungligt! Antingen i hästdroska (inom Stockholm), vit limousine (länet), superflashig yacht (längs kusten) eller i Svenska hovets airbus (utomlands).
7. Utöka serien med officiell merchandise för den svenska monarkin.

Kungen kommer för lätt undan i dag. Vad gör han för apanaget. Det sägs ofta att han gör ett hästjobb som pr-konsult för Sverige men det är sällan vi ser papper på vad det betyder i pengar. Nej, låt apanaget gå till sådant som syns. Glitter och glamour. Kungen ska inte vara en vanlig man. Han ska vara en symbol Sverige i tiden. En symbol som syns och hörs. Dra ut honom i rampljuset. Det räcker inte med en och annan jakt på Hunneberg. Vår monarki är en märklig blandning av gammalt och nytt. Den är en halvmesyr. Ska vi ha den, ska vi ha den utav helvete.
Denna nydaning kommer självklart att kosta mer pengar än i dag. Mycket mer pengar. Det är bra. Då blir det lättare att ta ställning i frågan om monarki kontra republik.

Och så var det bara gubbar igen

Posted in Radio, Stockholm with tags , , on April 7, 2011 by Carl Andreas

Hon kom, hon pratade och hon gjorde Radio1 hetare än någonsin.
I två timmar.
Nu ber Lina Thomsgård Radio1 att dra åt helvete.
Det var synd för Radio1.