Känner fortfarande inget kall

Efter mitt korta inlägg här i går blev jag kontaktad av Second opinion som bad mig utveckla resonemanget lite grann. Läs den något längre artikeln om varför jag vänder mig emot att journalistyrket som regel beskrivs som ett kall här.

AJ

Alla känner inte samma kall

“Om man arbetar i ett yrke som också är ett kall får man räkna med att andra känner samma kall, och är beredda att följa det även utan betalning, skriver Paul Frigyes.”

Så lyder ingressen till Paul Frigyes artikel om journalistrollen som i dag publiceras på Medievärlden.

Slutsatsen låter både sann och klok men måste journalistyrket verkligen vara ett kall? Är det så att alla verksamma journalister betraktar sitt yrkesval som en livsuppgift?
Jag betvivlar det.
Åtminstone när det gäller en stor del av gruppen anställda journalister. Jag ogillar hållningen att journalistik alltid har med kall att göra. Det finns väl något som heter professionalitet. Varför skulle journalister känna mer kall än reklamare, målare eller civilingenjörer? Jag tror att journalister vill upprätthålla bilden av att jobbet är en livsuppgift för att det betyder att man drivs av något finare och mer behjärtansvärt än en simpel vilja att syssla med något som är intressant. Det här med journalistik ska vara så fint och märkvärdigt hela tiden. I don’t get that. En artikel eller ett inslag blir inte automatiskt bättre bara för att det skapats av någon som ser det som sin livsuppgift att göra just det. Se bara på Katrineholms-Kurirens granskning av kommunens satsning på sociala medier. Det sköttes garanterat av personer som känner ett kall – och ända blev det bara skit av alltihopa (om man tänker på vad KK:s läsare fick ut av det hela).

AJ