Archive for Sonny

Intervju med Sonny i Age of woe: “Polisen är en logisk måltavla”

Posted in 7", Intervju, Musik with tags , , , , , on December 17, 2011 by Carl Andreas

20111217-202140.jpg

Age of woe har nyligen släppt en 7″ på Halvfabrikat som jag plockade upp på Sound pollution. Jag tyckte det lät så pass intressant att det var värt att ställa några frågor. Efter att ha fått föredömligt långa svar av sångaren Sonny kan jag konstatera att hans och min syn på musik har mycket mer gemensamt än vår syn på snuten. Vad tycker ni? Läs och kommentera.

Börja med att presentera er med namn och instrument och tidigare eventuella band.
– Age of Woe består av Markus (The Process, Deadists) på trummor, Anders (Fredag den 13:e) på bass, Martin (End of All, Bult, Exhale) på gitarr, Carlos (No Hawaii, Wefring, Terrorstat) gitarr och jag, Sonny (Massmord, Future Ruins) på sång.

Jag hör mycket amerikansk 10-tals hc i ert sound. Jag får vibbar av Kurt Ballou-producerade grejer som Trap Them och All pigs must die och liknande. Gör det er ledsna eller glada?
– Det är så klart kul att vår musik förknippas med något som är bra, det måste jag ju säga. Men jag kan inte påstå att varken Trap Them, All Pigs Must Die eller Kurt Ballou har funnits med i tankarna när vi har skrivit låtar. Inte medvetet i alla fall. Men visst kan jag hålla med om att vi spelar metal med ett stänk av hardcore och punk.
I grund och botten handlar AoW om att göra något annat än att spela just hardcore och punk. Vi har alla en genuin kärlek till metal och det var något vi allihop ville utforska mer. Så länge det svänger, är hårt och känns äkta är det AoW, sen får det påminna om vad det vill.

Ni pratar om mörker och frustration i den intervju som finns på er hemsida. Ge mer konkreta exempel på vad ni är arga/finner frustrerande.
– Oj, vart ska jag börja? Innan jag öser ur mig all svartsyn och cynism vill jag bara säga att vi inte är några dystra misantroper som skyr allt vad lycka och kärlek är. AoW är bara vårt redskap för att kanalisera den frustration och ilska vi känner inför allt och att det på så vis gör att vi kan vara fullt fungerande människor – trots allt negativt som sker i världen.
Men för att besvara din fråga så är det jag som får stå till svars för innehållet i texterna och det är klart att det inte är några ljusa bilder jag målar upp. Dels tycker jag inte att det passar musiken att skriva om glada och positiva saker och dels finns det mycket jag vill få ur mig. Det kan vara allt ifrån Moderaterna, som fortfarande sitter i makten trots sin människofientliga politik och unkna moral, paniska Sverigedemokrater som gör allt för att tvätta rent sin blekfeta buk men trots det lyckas få med sig ett tillräckligt stort väljarstöd för att få vara med och bestämma andra människors öden baserat på ännu mer människohat till multinationella företag och deras oljeutvinning i Nigerdeltat som orsakar svält, sjukdomar, fattigdom och död. Det är bara några exempel som, oavsett om de sker här eller på andra sidan jordklotet, påverkar hur vi behandlar varandra. Så länge som detta får pågå kommer det skrivas musik och texter om frustration och mörker, åtminstone från mig.

We are dead, lyder en av ers refränger. Vad står det för?
– Den låten handlar om att vi i väst alltid låter vårat välbefinnande och vår bekvämlighet gå först, även när vi vet vad konsekvensen blir för någon annan. Att vi personifierar oss med det system vi lever i och som bygger på att människor värderar pengar, karriär, överflöd och bekvämlighet över mänskligt liv. Vi är alla utbytbara och kan förbrukas om någon kan vinna på det. Med den synen på medmänniskan är vi alla redan döda, trots att vi är väl medvetna om att det är fel.

Age of woe betyder ungefär den djupa misärens tidsålder. Är det så ni ser på världen?
– Som jag nämnde tidigare så är vi inga dystra misantroper, men att ha en uteslutande ljus och positiv bild är enbart världsfrånvänt. Om du skulle ställa samma fråga till den 1% av världens befolkning som sitter på all rikedom och makt skulle nog svaret vara att allt är vackert och fint. Nu råkar vi tillfalla de 99% som får nöja sig med att se världen för vad den är och det är ingen vacker bild.

Står bandet för någon särskild politisk åsikt/religiös hållning/livsstil?
– Nej inte egentligen. Vi är 5 olika individer med olika sätt att se på saker men jag skulle påstå att den gemensamma nämnaren är kritiskt tänkande, medmänsklighet, empati och solidaritet. Vissa skulle kalla det socialism eller vänster – jag kallar det sunt jävla förnuft.

Enligt hemsidan har ni lagt mycket tid i studion och gjort många omtagningar. Samtidigt är er ljudbild ganska skitig. Varför spelar ni inte in live?
– I studion gjorde vi inte många omtagningar alls. Där rullade allt på väldigt bra och vi spelade in allt på 3 dagar. Däremot spelade vi in ett gäng förproduktioner i vår replokal innan vi gick in i studion för att jobba med låtarna och finslipa alla detaljer och strukturer.
Vi ville åt ett ganska rått och tungt ljud och vi hade lite samtal med Carlos Sepulveda på Belly of the Whale Studio om det och han trollade fram soundet till oss. Det kändes klockrent och fruktansvärt skitigt utan att för den saken skull tumma på tyngd och styrka. Nu jobbar vi hårt på en fullängdare som ska spelas in i vår och den kommer vi att spela in live, så just nu letar vi efter en studio som passar bra för ändamålet eftersom den måste vara tillräckligt stor och där det går att isolera varje ljudkälla så bra som möjligt för att undvika läckage. Men vi är på gång och den här fullängdaren kommer att krossa allt i sin väg.

Göteborg är en kreativ musikstad där det händer mycket. Vilka band bör jag hålla koll på?
– Ja, Göteborg har en ganska levande scen när det kommer till musik. Några band jag tycker att folk ska kolla in är:
Bombus – http://www.bombusmusic.com
Miasmal – http://www.miasmal.net
Aggrenation – aggrenation.wordpress.com
Vicious Irene – http://www.viciousirene.com
Agrimonia – http://www.agrimonia.info

När kan vi se er spela i Stockholm?
– Så fort någon bokar oss. Det var ju ett tag sedan vi spelade i Stockholm, så det hade varit kul, hint hint.

Kör ni mellansnack? Vad handlar de i så fall om?
– Nej, väldigt sällan faktiskt. Jag har aldrig varit speciellt bekväm med det och jag gör hellre inget mellansnack än ett dåligt. Jag antar att det har med prestationsångest att göra och ibland önskar jag att jag hade lika lätt att säga smarta saker på scen som till exempel Henry Rollins eller Jello Biafra, men så är det tyvärr inte. Då är det ju bra att det finns intervjuer där jag kan få ut allt istället.

Vad tycker ni om det snuthat som är allmänt rådande i hc-scenen?
– Vad ska jag säga? De gör ju bara sitt jobb. Nej, hata på säger jag. Men jag tycker det är viktigt att veta vad man hatar. Det är ju ändå polisväsendet och allt det står för jag hatar, inte enskilda personer. Men i ett samhälle där kritik och klagomål från oss utan makt ständigt går obemärkt förbi och ignoreras blir polisen en logisk måltavla eftersom deras jobb går ut på att bevara makten där den är – bortom räckvidd för folket.

På vilket sätt tycker du att folkets klagomål och kritik går obemärkt förbi?
Och hur menar du att makten är bortom räckvidd för folket? Vi har parlamentarisk demokrati i Sverige där alla vuxna får rösta. Bör det systemet skrotas, anser du?

– Det jag menar är att vi sällan har möjlighet att förändra saker i samhället direkt, utan tvingas ständigt gå omvägen genom en labyrint av byråkrati för att ens få fram fåran åsikt i frågan. Sen händer oftast inget mer och ofta rör det sig om problem och situationer som omedelbart måste ändras. Då spelar det ingen roll hur många telefonsamtal, brev eller arga insändare du skriver. Men politik i dag fungerar så och enda gången vi har något att säga till om är när vi får rösta vart fjärde år. Då kommer jag in på din andra fråga och visst har vi parlamentarisk demokrati i Sverige, och visst är det bra att vi har rätten att rösta. Men vad är det vi röstar på? I dag har vi valet att rösta på två former av blåa block. Ett mörkblått och ett lite ljusare blått block och med det breda och nyanserade spannet måste vi nöja oss. Jag skulle snarare vilja påstå att vi lever i en selektiv demokrati där tyngdpunkten inte ligger i folkets röst utan snarare i ekonomiska intressen, där det senare alltid kommer i första rummet. Men den politik som förs i Sverige kan inte isoleras och analyseras så enkelt, den är en del av en global politisk agenda som påverkar varje lands politik. Nyliberala strömningar och globalisering har sakta puttat politiken åt höger och blivit mindre human med varje dag som går. Så är det något som ska skrots är det det kapitalistiska systemet som endast använder demokrati som ett alibi när det krisar.

Slutligen, lista årets fem bästa album alla kategorier.
– Det är alltid väldigt svårt när jag med en begränsning ska välja ut det jag har gillat mest under ett år, men här kommer i alla fall de albumen som jag vill lyfta fram.
The Devil’s Blood – The Thousandfold Epicentre
Unkind – Harhakuvat
Black Tusk – Set the Dial
Acephalix – Interminable Night
Dark Castle – Surrender to All Life Beyond Form

Sen vill jag även rikta lite ljus på ett par släpp som inte kom med i min lista.
Bastard Priest – Ghouls of the Endless Night
Graveyard – Hisingen Blues
Honningbarna – La Alarmane Gå

——————-

AJ

——————